De va en gång en bonde, hans son och en mulåsna. Bonden tänkte gå långväga, till grannbyn och sälja mulåsnan. Så de började gå långsamt mot sitt mål:

1. Bonden satte sin son på mulåsnan, och de började sakta vandra. Då kom de till ett kvarter och folk sa: ”Gud sitter pojken på mulåsnan? Så dåligt att Du som bonde måste gå hela vägen?” 
2. Då satte bonden ner sin son och satte upp sig själv, på mulåsnan och började sakta vandra. Då kom de till ett nytt kvarter och folk sa: ”Gud sitter Du på mulåsnan? Så dåligt att ditt barn måste gå hela vägen?”
3. Då satte bonden sig och sin son på mulåsnan, och de började sakta vandra. Då kom de till ett nytt kvarter och folk sa: ”Gud sitter både Du och din son på mulåsnan? Så dåligt att mulåsnan måste bära er hela vägen?”
4. Bonden och sonen klev av mulåsnan, och de började sakta vandra. Då kom de till ett nytt kvarter och folk sa: ”Gud sitter ni inte på mulåsnan? Så dåligt att inte utnyttja mulåsnans bärkraft?”